Var i stan med Amanda efter skolan, sen kom jag hem och såg att jag internet var typ borta, aja satt och gjorde skolgrejer för några timmar sen öppnade jag datorn och började gråta, tårarna bara rann fast jag inte ville. Det kändes som att få en kniv i hjärtat, känslan av att livet är slut och man vill bara bort. Hur ska man kunna vara tacksam för livet om det enda jag gör är att gråter, inget i mitt liv är bra, det finns inget kvar att kämpa för, jag är värdelös, men jag ska leva livet, jag ska klara av det här. Jag tänker inte låta de vinna, de som har velat sänka mig, men nu känns det som att jag inte klarar av detta, för jag orkar inte längre. Det har gått timmar och tårarna rinner, av smärtan djup inne i hjärtat, jag har ingen styrka kvar, jag har kämpat klart, jag har gått upp varje dag, gått till skolan med ett leende på läpparna, men ingen vet sanningen bakom min dörr. Min bästavän är borta och jag vet inte hur jag ska klara allt, det var hon som alltid sa att allt kommer bli bra när jag kom hem gråtandes till henne, hon höll om mig och torkade mina tårar, hon ställde upp för mig i vått och torrt, hon var där när de fanns ingen att prata med, hon var den som gav mig styrkan att leva. Men nu är hon borta, jag gjorde ett misstag som jag kommer ångra för hela mitt liv och det går inte att ta tillbaka. Vem är det som ska säga att allt kommer ordna sig att jag kommer överleva allt, att jag är stark och jag smartaste människan hon känner? INGEN. Ingen av mina vänner vet allt om mig som hon gör, jag litar inte på någon så mycket att jag kan berätta allt, hon vet sanningen bakom varje lögn, hon ve hur tufft jag har haft de, hur mycket jag har lidit igenom och hon är den som känner mig bäst.

Jag har fattat att det finns inget jag kan göra för att göra mig själv glad, jag får bara vänta tills något dyker upp som får mig på humör igen, åh gud jag känner mig så äcklig, fet och helt värdelös. Nu i veckan ska jag beställa bantningspiller eller viktkontrollpiller, sen ska jag börja träna så att jag går ner 4 kg, jag vill trivas med mig själv och de enda sättet är att jag går ner i vikt, och denna gång ska jag lyckas. Jag ska också sluta röka, inte för jag tror det kommer funka, men jag ska försöka och från och med nästa termin ska jag skärpa mig i skolan, satsar på MVG för att jag vet att jag kan, men jag orkar bara inte ta tag i saken. 2011 ska bli mitt år, jag vet nu att det kommer bli många bekymmer, men jag ska klara av de och när saker sitter på sin plats kommer jag skriva det här. Hela mitt liv beror på nästa år. Men nu ska jag leva i nuet, alltså plugga och försöka skita i allt annat, jag vet inte men jag funderar på att ta bort min Facebook, fast jag tror inte jag ska göra de eller? Allt jag behövde var att skriva av mig, nu mår jag bättre. Killen jag gillar kan jag inte få, det är försent, men ändå kan jag inte glömma honom, han är den enda jag tänker på och jag klarar inte det här längre. Ska försöka glömma honom, för jag vill inte leva såhär tack vare en enda kille.