allting känns så tomt o allting känns så meningslöst.
har ingen att snacka med som fattar hur jag mår.
Det är en av alla dagar som bara passerar förbi,
det är tomt , litet , sjukdomen för sånt liv.
varför känns allting så tomt o varför fattar ingen jävel ?
jag försöker att förklara med det är inte värt besväret.
det finns ingen som kan fatta o inte någon som förstår mig.
varför står du o kollar o bara iakttar?

när min smärta bara växer orkar inte vara kvar.
Kan du hjälpa mig, kan du visa vägen ut ?
jag får ingen luft, kan inte andas, föfan hjälp mig ut. 
allt har blivit så fuckat, vad gjorde jag för fel ?
var jag dum i huvet eller sjönk jag bara ner ?

Nu ska jag gå och lägga mig, jag ber till gud och

hoppas att jag mår bättre i morgon, att smärtan i

mitt hjärta och kropp är över. Jag ve inte hur längre

jag pallar med de här skitlivet, puss så länge